Sverige vägarnas u-land
Jag hade nöjet att fira millennieskiftet i Sahara-öknen i södra Tunisien - alla terrängbilsentusiasters "torra" dröm. Jag åkte bil hela vägen fram och tillbaka - förutom färjan mellan Genua och Tunis.
På hemvägen genom Centraleuropa, från Genua till Puttgarden , åkte jag motorväg hela vägen. En sträcka på 160 mil - motsvarande Malmö-Luleå - utan en enda mötande eller korsande bil!
Mellan danska Rödby och Helsingör är det mestadels motorväg men också vanlig väg vissa bitar.
I kvällsmörkret var det sedan dags att åka 21:an från Helsingborg och E 22 hem till mitt kära Karlskrona.
Det var då kontrasten blev total. Från 160 mil snabb och säker motorväg över europeiska kontinenten till svenska "kostigar".
Det kändes plötsligt nervöst att möta en massa flimrande billysen i mörkret och det var irriterande att krypa ner till 50 km/h genom de ständiga samhällena.
Den starka känslan av Sverige som vägarnas u-land kom över mig.
Väl hemma kunde jag i media läsa om en undersökning som heter Svensk Kvalitetsindex. Drygt 4.000 personer har fått svara på frågor om förväntningar, upplevd kvalitet, upplevt värde, nöjdhet och förtroende. Där fick Sveriges vägar det sämsta betyget av all offentlig verksamhet...
Lite senare konstaterade undersökande TV-programmet "Reportrarna" att 200 människor dör varje år för att svenska vägar är för dåliga.
Som en "tröst" kan jag meddela att vägarna i kanten av Sahara i Afrika var något sämre än de svenska.
PS. En nitisk tjänsteman vid en engelsk vägtull uppehåll i över 15 minuter en ambulans med påslagna sirener som transporterade en allvarligt sjuk patient till sjukhus. Först när ambulansföraren och läkarna gemensamt lyckats skramla ihop 15 kronor släpptes de igenom.
Sveriges får sin första permanenta vägtull när Öresundsbron öppnar i sommar...
Peter Öjerskog
