Terrängkörningens grunder:

* Kör på lågväxel och fyrhjulsdrift. Lågväxeln gör att bilen blir dubbelt så stark och går hälften så fort. Fyrhjulsdriften gör att alla hjulen driver vilket mer än fördubblar greppet jämfört med tvåhjulsdrift.
* Ha blicken riktad långt fram. Ha blicken fästad 5Ò10 meter framåt i terrängen för att i god tid bedöma hinder och färdväg. Titta inte precis framför motorhuven, då har du bara en bråkdel av en sekund på dig att se hindren.
* Slira inte på kopplingen. Det vanligaste felet vid terrängkörning är att man vilar sin vänsterfot på kopplingen. Då tröttar man ut vänsterbenen och riskerar att slira på kopplingen. Det är bättre med tjugo tjuvstopp i skogen än en sönderbränd koppling.
* Försök köra utan koppling. Idealet är att inte behöva använda kopplingen vid terrängkörning. Starta helt enkelt med ettans växel i och kopplingen uppe. Stanna också bilen genom att slå av tändningen med växeln i, utan att röra kopplingen. Genom att inte använda kopplingen undviker man att bilen okontrollerat frirullar iväg. Koppling bör endast användas vid eventuella växling på plan mark och då startmotorn inte orkar dra igång bilen på grund av för starkt mothåll från backe eller hinder.
* Tummarna utanför rattkransen. Om framhjulen går mot ett hinder kan ratten rotera till och man riskerar annars att skada tummarna. Håll alltid båda händerna på ratten.
* Håll ratten i "kvart i tre-greppet". Med "kvart i tre-greppet" har man bästa styrkan och precisionen i körningen. "Kvart i tre-greppet" ska också behållas när man svänger. Sväng ratten med små rörelser precis som när man torkar en tallrik. Korsa aldrig armarna när du svänger eftersom du då har dålig kontroll över styrningen.
* Köra sakta, stressa inte. Idealet är egentligen att köra så sakta som möjligt. Smyg fram över hindren. Minsta fartökning ger en skumpig och krängande gång. Försök att koppla av, spänn inte musklerna.
* Låt motorn segdra. Det mår både motorn och bilen bäst av. Högt motorvarv är stressande samtidigt som hjulen riskerar att spinna loss.
* Undvik hjulspinn. Ett hjul som spinner har inget fäste. Om hjulen börjar spinna så släpp på gasen så får de fäste igen. Undvik den motsatta reflexen att gasa och spinna ännu mer.
* Grensla hjulspår och håligheter. Hinder som "går ner i marken" ska man gränsla. Att köra ner med ett hjul i hindret gör att bilen kan fastna. Bäst är att om möjligt helt undvika ett hinder.
* Låt hjulen gå över stenar och stubbar. Med hinder som sticker upp ur marken gäller det att placera hjulen på dem. Man ska inte grensla stenar och stubbar eftersom man då riskerar att fastna och skada underredet. Bäst är att om möjligt helt undvika ett hinder.
* Passera stockar och diken aningen snett. Detta för att ett hjul i taget ska vara uppe på hindret, medan de övriga tre hjulen förhoppningsvis har gott grepp i marken. Med ett hjul i taget blir det också lättare att komma upp på hindret. Se till att vinkeln mot hindret inte blir för stor eftersom bilen då riskerar att glida åt sidan, exempelvis längs en hal stock.
* Utnyttja bilens levande kraft. När man kör över hinder ska bilen alltid vara i rörelse för att utnyttja den tunga bilens levande kraft. Att stoppa vid eller på ett hinder innebär en omständlig startprocedur där den tunga bilen ska sättas i rörelse och att man då enbart måste förlita sig på hjulens grepp.
* Kör rakt uppför och nerför backar. Kör alltid i rak linje uppför och nerför lutningar. Försök att låta bli att byta riktning. Kommer du snett hamnar bilen i sidolutning och riskerar att välta.
* Ta fart före uppförsbackar. Ta en kort ansats och anpassa farten till uppförsbacken. Beroende på fartbehovet välj mellan ettan eller tvåans växel. Växla aldrig i backe. Håll konstant gas i ansatsen och backen. Släpp eller pumpa inte reflexmässigt på gasen. Släpp gasen först när bilen passerar på krönet.
* Motorbromsa i nerförsbackar. Kör på ettans växel och lågväxel i nedförsbackar Motorbromsen ger då en mjuk och kontrollerad bromseffekt. Tycker du att bilen ändå går för fort så möt försiktigt med bromsen. Låsa aldrig bromsarna, då riskerar du en "kälk-effekt" där bilen rutschar okontrollerat utför backen.
* Vid stopp i uppförsbacke: Lägg i backen och motorbromsar rakt bakåt/nedför. Detta är en mycket stressig och riskabel situation som man bör träna på. Har bilen förlorat greppet är det ingen idé att försöka gasa ännu mer uppför. Om motorn stannat så lägg i backen och starta med med växeln i och utan koppling.
* Om hjulen förlorar greppet: Om hjulen är på väg att förlora greppet och börjar spinna på halt underlag så vrid hjulen med korta snabba rörelser åt vänster och höger. På så sätt hittar hjulen nytt fäste.
* Om hjulen hamnar i hjulspår: Hamnar hjulen i djupa och hala hjulspår så är det ingen idé att försöka ta sig ur dem, utan fortsätt att köra i dem. Svängda hjul i hjulspår försämrar framkomligheten. "Don't fight it - follow it". Om hjulspåren bedöms som för djupa så att bilen riskerar att fastna på underredet, så backa tillbaka ur spåren och försök grensla dem i stället.
* Kör långsamt i vatten. Kör långsamt men resolut genom vatten. Idealet är när en lätt "bågvåg" bildas fram för fronten. För hög hastighet gör att motorn och tändsystemet kan översköljas av vatten med stopp som följd. Undvik motorstopp eftersom vatten kommer in i avgassystemet. Rekognosera alltid vattnet innan med en lång pinne för att kontrollera vattendjup, bottnens hållfasthet och eventuella stenar.
* Undvik sidolutningar. Kraftiga sidolutningarna är terrängbilarnas Akilles-häl och det finns inga motmedel. Riskerar bilen att luta för mycket och välta finns inget annat alternativ än att välja en annan väg.
* Försök backa dig ur fastkörning. Har bilen fastnat är det i allmänhet lättast att försöka backa sig loss, i riktning varifrån bilen kom. Att försöka gasa sig framåt gör att bilen oftast fastnar ännu mer. Idealet är att inse att bilen är på väg att fastna och lägga i backen innan dess.